4. maj, 2022

Ska det verkligen vara såhär tungt och jobbigt?

Ibland är livet fruktansvärt rått, hårt och orättvist. Att förlora någon man älskar, sjukdomar, krig, människor som far illa, ja sådana saker som vi inte kan välja och påverka. Då är allt tungt, jobbigt och mörkt och det behöver det få vara.
Men vet ni den där känslan av att allt egentligen är helt bra, det kanske har varit lite mycket en tid, men egentligen vet du att du har det bra, att det borde känns bra, men i ditt huvud snurrar tankarna på varför mår jag såhär, vad är det för fel på mig, ska livet verkligen bara kännas som en kamp? Ska det vara så här tungt?
Jag tror att svaret är nej, det ska inte vara det, inte hela tiden. Det kommer perioder i livet med saker vi inte kan påverka, saker vi inte förstår oss på och saker som formar oss som gör oss "kantstötta" och saker som drar ner oss.
Ingen är lycklig och på topp hela tiden. Livet och måendet går upp och ner. Men då vi fastnar, riktigt kör fast i alla måsten, allt det negativa och tunga, i alla andras behov och att skydda skona och hjälpa alla andra, då glömmer vi oss själva, våra egna behov. Vi lämnar i en tro att det här e livet och "ingen har lovat att det ska vara lätt"
Jag tror att för att må bättre behöver vi komma i kontakt med våra egna behov. Inte bara kämpa oss fram. Hitta det som väcker glädjen inom oss, hitta det som tänder glöden!
Låta oss styras av det som väcker glädje, lust och glöd, följa hjärtat!
Jag har upptäckt och utforskat hur mycket jag i mitt liv styrts av rädslor. Rädslan att bli övergiven, rädslan av att inte räcka till, rädslan av att såra någon, rädslan av att inte vara till räckligt bra, rädslan för att misslyckas. Då jag med stöd av min coach kunde utforska dessa rädslor och känslor i trygghet kunde jag släppa dom mer och mer. Om man krampaktigt håller fast i rädslan finns inget utrymme för glädjen och glöden.
Att kunna välja att släppa taget om rädslorna efter att jag identifierat dom och välja tilliten, glädjen, glöden ja kärleken till livet och till mig själv gör att jag känner mig fri och levande! Det är inte meningen att hela livet bara ska vara en kamp! Det är meningen att vi ska leva också!
Men det är svårt att följa hjärtat om vi gömmer oss bakom perfekta fasader.
Vad gör att du känner dig levande? Vad tänder gnistan i dig? Hur håller du din glöd i liv?
Det kan vara svårt att utforska skrämmande känslor själv, men att göra det med någon man känner sig trygg med är guld värt!

// Lotta